
Idag var en dag jag hade lätt kunnat hoppa över, Allt känns inte riktigt rätt, inget är som det skall vara.. Jag är rädd, frustrerad, irriterad & ångest jämnt! Och det är ingen trevlig känsla. Jag vill inte känna så här, Jag vill leva och känna mig som den nästan perfekta människan som går runt i malmö, Men nu är jag värkligen inte den personen. Spyr på folk, avund på alla som har det bättre än mig. Varför kan jag inte bara vara den, den där sjukt trevliga, charmiga, älskade killen som alla tycker om!
Jag gör ingen stolt, ja sviker, sårar eller irriterar alla i min närhet känns det som.
Jag vill bara att min kropp skall fungera som en normal människa!
Jag är så SJUKT impad på det folk som har tålamod, är starka, själviska & bara allmänt smarta, en sådan person är värd att nämna är ju självklart min käraste fästmö som jag älskar så otroligt mycket.. Finns ingen annan jag värderar så mycket som jag gör till henne. Hon är min framtid, mitt liv, min styrka, mitt ego & min största kärlek.
Och varför kan jag aldrig hålla löften? jag skulle sluta röka efter nyår, MEN VAD FAN hände? Jo höll upp ett tag till sen börja deppi perioden sen var man där igen. Och alla andra tomma löften man har gjort!
Och varför får jag INGA jobb?? Vad e det som är felet? har jag för dåliga meriter eller är det för BRA? Vafan! jag är inte direkt den som ger upp utan en fight, Men stupet närmar sig känns det som.
Ajja peace alla ha ett fucking underbart liv!